Fy & blä


I går kom då den dagen som jag visste kommer till slut och som jag har bävat för 😢 . Vi var tvungna att ta det värsta beslutet som man måste som hundägare! Det känns för jävligt men våran älskade molly är borta, efter att ha haft hunden i 9 år så kom dagen när vi var tvungna att släppa henne och låta slippa. Jag insåg ganska fort att det var det enda vi kunde göra! Hade det funnits en chans att göra något annat så hade vi gjort det och pengar hade inte spelat nån roll. Molly har ätit dåligt på sistone och i går var hon ( pang bom ) jätte risig :( hon orkade knappt gå när vi gick ut, reste sig inte ens när jag kom hem och hade varit & handlat. Det är absolut inte vanligt - hon brukar skutta runt mig som en känguru och ge i från sig små lyckliga pip. Jag provade ge henne en bit falukorv men hon vände bara bort huvudet. Det var med tungt hjärta och många tårar kan jag säga. Min vovve ! Hon var verkligen en mammagris! Om hon mot all förmodan inte var runt mig hittade man henne med barnen. Snällaste hunden ! Men så här är det en hund har varit ens vän hela deras liv och när den dagen kommer så är det dags att vara vän tillbaka! Man får inte låta dom plågas för att man är självisk! 
Min trognaste vän. Vi har haft gråtkalas . De större barnen har varit så fruktansvärt ledsna. Dom har ju vuxit upp med henne . Dom gick på dagis när vi hämtade henne. Jennifer var kring 5-6 år och Julle var 3 år. Yngre än vad flickorna är nu. De små förstår det inte på samma sätt. Dom tittade på oss i går  när vi satt på golvet med molly och grät. Dom säger att molly är sjuk men hon ska fara till stugan och bli frisk. Julius bröt i hop och grät på en gång medans Jennifer försökte vara stark in i det längsta. Men när crille skulle åka med molly så kom Jeffe för att säga hej då och då var det färdigt. Molly orkade knappt stå på benen men hon stod så tålmodigt och lät oss gråta. Jag kommer alltid att ha ett speciellt band till min stora vänliga lurviga kluns. 
Det var så fruktansvärt tomt i går kväll att bara ha Tulta & Märta att ta kvällsrundan med! Sen att gå och lägga sig för alltid när jag hade lagt mig så hörde jag när molly reste sig i köket och kom tassande. Först gick hon in till Julle och tittade till honom , sen fortsatte hon in till Jennifer , efter det kom hon tassande i sovrummet och kollade till småtjejerna och husse. Sen kom hon och tittade till mig , lade huvudet på sängkanten för att få en klapp och sen lade hon sig nedanför min säng. På morgonen var det så tomt nedanför min säng och ingen hund som kom för att få gosa lite på morgonen när jag drack kaffe. Jennifer & Julius får vara hemma i dag , det känns inget vidare att skicka två rödgråtna ungar. Så i dag ska vi bara mysa och ta hand om varandra. Våran molly är grymt saknad ! Älskade vovven! Den bästa av dom alla ❤️. Jaja ha en bra alla ❤️ dag ni andra ! Kram på er ! 

Kommentarer
Postat av: Sussi

Så sorgligt, det gör riktigt ont i hjärtat!

2014-02-14 @ 22:18:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0