jessansjuveler

Judith var lite renare men det syns att vi har fikat! Det blev att spola upp badvatten så att jag hittade igen tjejerna under chokladen. Joline började se trött ut redan vid 19 men jag lyckades hålla henne till 19.30 , kanske hon sover till 6 i alla fall. Judith stökade på tills klockan var närmare 21 men sen gav även lilla miss boss upp och somnade sött. Tala om att dom är olika :) Efter lunchen så kan Joline somna över bordet men Judith kan tjorva en stund innan hon somnar. Jag skrattade tidigare i veckan när Jennifer & Julius´s fröknar som dom har haft när dom gick på dagis hade kännt igen lite Jeffetakter i Judith :) Dom var helt rätt ute! Det finns mycket likheter mellan Jennifer & Judith - både i utseende och humör! Jennifer har varit en mycket bestämd dam må ni tro!:) Hade hon fått för sig att hon inte skulle tex. vara med på gympan - då var hon inte med och det fanns inget som ändrade på det heller! En vilja av stål på gott och ont! När hon började skolan så kunde hon alla bokstäver men hon kunde inte ljuda i hop dom ,SEN insåg hon att andra kunde och då tjurade hon i hop och fick för sig att hon skulle inte lära sig! Det tog tid och mycket tålamod innan vi fick henne på andra tankar! När hon sen gick i 4an så fick hon ju veta att hon skulle få småsyskon och i samma veva kom hon in i förpuberteten ..... ja jisses! Vi kliade oss i huvudet mer än en gång & undrade hur detta skulle gå! Hon stökade och bökade , vägrade vara med på vissa saker i skolan m.m En gång låste hon in sig på en toalett i 2 timmar så rektorn kom med huvudnyckeln! Det kan vi skratta åt i dag men då var det inte det minsta roligt! Men då hade hon 2 lärare som var helt underbara Angela & Berit. Vi tog det direkt när det var något. Vändningen kom när Berit ringde och Jennifer hade vägrat i sten att göra något under mattelektionen. Vi visste att hon slutade kl 15 den dagen så då for vi dit och satte oss med Jennifer , Berit och Angela. Då hade jag insett att tjorvet börjat riktigt när hon fick veta att hon skulle få ett ( trodde vi då) syskon. Jo då gråtande kom det att hon var rädd att vi skulle glömma henne. Där klev Angela in och pratade med Jennifer ur en annan stora systers perspektiv. Jennifer säger själv i dag att det var Angela som hjälpte henne där ;) Ja det har varit ganska tufft mellan varven men nu inser vi att det lönade sig att stå stadigt och vänta ut henne för nu är hon det lugnaste som går i ett par skor.Alltid vänlig & hjälpsam. Älskade trollunge! Men jag förstår att Anki,Eva & Lena som har haft Jennifer på dagis ser mycket henne i Judith för det gör vi också. :) Stålvilja & tjurighet! :) Ser man då till lilla syster Joline så ser man mycket Julius! Glad,sprallig och snabb som ögat! Lite mildare i sättet fast hon har också humör - dock inte lika ofta och det går över fortare. Jag vet att personalen ser hur olika dom är och läser av dom ganska fort :) Jag är fullkomligt trygg med dagis och fröknarna! Dom är proffs på det dom gör. Förresten så får man tydligen inte säga dagis något mer ...... man skulle säga förskola ?! Nej det tänker jag inte alls göra för , för mig är det dagis och jag har gått på dagis själv. Det är en kärleksfull benämning för något man bär med sig hela livet. Mina fröknar Karin,Aines och Ingrid är fortfarande mina idoler :) Jag träffade Karin för ett tag sen och hon utstrålar värme och trygghet ännu! Jag kommer att fortsätta säga dagis och kalla dom för fröknar. Jag är ändå medveten om vilket otroligt arbete dom gör & vilka pedagoger dom är! Barn lär sig så otroligt mycket på dagis! Judith & Joline älskar sitt dagis och så små dom är så får vi minsann höra ofta om Bitt,Fi och Lill. Julius väntar bara på att han ska få ha prao för han vill och praoa med sina "gamla" fröknar. Jaja nu blev det ett lååångt inlägg :) jag som bara skulle sätta in lite kort :) Tjingeling!