jessansjuveler

Det värmer ett mammahjärta att se att barnen bryr sig om varandra :) fast dom kivas själva som hund & katt så finns det inte en chans att någon annan kliver in och är dum.

Jag har sett att Julius har en tendens att vara för snäll med vissa av sina kompisar och vi har pratat hemma men tänkt att vi styr inte honom utan att han får en chans att upptäcka det själv. Jag vet att det är bäst så men det känns för jävligt mellan varven! Så hur löste vi det ?..... Vi föräldrar gjorde inte det ......... däremot gjorde hans stora syster det! Älskade kloka pigan! Hon har varit i det läget själv tills en dag när hon insåg att hon dög bara om det inte fanns nån annan kompis till hands. Vi har alltid varit noga med att försöka lära barnen att man behandlar andra som man vill bli behandlad själv! Jennifer hade funderat ett tag och nästa gång denna kompis ringde så var det en lugn piga som upplyste henne om att hon inte var någon bra kompis och kunde ringa till någon annan. Denna tjej har hört av sig senare men loppet var som kört. Det var nu inte bara en gång Jennifer hade varit ledsen utan ett flertal. Det är ju faktiskt så att alla människor förtjänat en andra chans men missbrukar man det gång på gång så finns det ju andra kompisar!

 

Julius var så ledsen en dag för en av hans kompisar hade ringt & velat komma hit , det gick jätte bra tills klockan blev halv 5 och då skulle hans kompis gå hem för då hade en annan kompis kommit hem från fritids. Pojken gick härifrån med orden "Jag kanske kommer tillbaka om Stefan inte kan vara med mig"

Gissa om mamman hade en harang på tungan! Men jag var tyst! Jennifer var det däremot inte! Hon kramade om sin lillebror och sa att det finns bättre kompisar! Sen pratade dom en lång stund! Jag hörde samtalet men lade mig inte i. Jag hoppas innerligt att lilleman inser sitt eget värde och i fortsättningen är med kompisar som behandlar honom bra!

 

Sen till styvende och sist så är det vi föräldrar som måste föregå med gott exempel och lära våra ungar rätt & fel! Har barnen vettiga föräldrar så går det mesta att lösa! Så en bamsekram till alla ni vettiga föräldrar! Vet man inget så är det svårt att ta det men vet man det så bör man för barnens egen skull ta tag i det! Jag tar det med mina barn för att jag vill att dom ska ha det bra! Besvärlig mamma det är jag! Hur gör ni andra ? Säger ni åt era barn om ni ser att dom antingen behandlar någon illa eller blir illa behandlade? Ska man styra barnen att vara med andra om man ser att det inte funkar? Jaja nu har jag fått berätta att min största fröken har blivit en klippa :) lugn & trygg men fortfarande har hon ett hett humör! Älskade ungar! Tjingeling!