jessansjuveler

Vi var i höstgruppen av föräldragrupperna så vi hjälptes åt tillsammans med de andra föräldrarna att fixa julfesten. Jag hade lovat att baka lussekatter. Jag däckade i ett migränanfall och klev upp just före sju på tisdagseftermiddagen. Så då blev det full rulle med att baka lussekatter 

Vi hade skramlat i hop till varsin julklapp åt våra fina fröknar

Så klart att fröknarna som alltid finns där med trygga famnar måste få sig en julklapp 😉. 

Det var nöjda & trötta barn som somnade fort när vi kom hem. På slutet av julfesten kom tomten i egen hög person - Joline blev jätte blyg och tyckte inte alls att han var nå trevlig. Men innan vi skulle gå hem så hade hon nog ändrat sig lite för nu pratar hon om när tomten kommer till oss på julafton .... 

Ja det tråkiga vi har just nu är att äldsta juvelen utreds för JIA . Barnreumatism. Vi har sökt hjälp via vårdcentralen hela hösten. Det har startat med att hon har haft så ont i sina handleder. Sen flyttade det sig till fotlederna och till sist satte det sig i höften. Läkaren på vårdcentralen sa sista gången vi var dit att vi skulle återkomma om hon fortfarande hade ont efter ett halvår för då kunde dom gå vidare med en utredning på henne. Vi har varit på sex läkarbesök med henne. Läkaren verkar tycka att jag var en besvärlig mamma - men det skiter jag i för jag å min sida tycker att han är en okompetent läkare. Sista gången vi var dit så sa han åt mig att mamma & sjukvården inte var överrens om att flickan är sjuk. Men morr 😡. Han sa dessutom att det fanns inga prover som visade nånting. 

Kommer ni i håg att torsdagen när jag & töserna var in i Julles klass och bjöd på lite fika så kom Jennifer dit eftersom hon orkade inte gå hem. Våran äldsta tös är mycket tjurskallig och det ska mycket till innan hon erkänner att hon inte mår bra. Söndagen den veckan så klev hon upp och mådde skit . Hon kunde inte stödja alls på höften och skakade som ett asplöv. Kallsvetten rann men hon var på väg till körträning inför lucia. Det kunde hon ju glömma .... Jag ringde 1177 som undrade om vi kunde avvakta till måndag och gå till vc och läkaren vi haft tidigare. Det blev det inget utav med. Vi åkte ner på akuten. När vi kom in hade Jennifer ett blodtryck på 140/123 och var allmänt smärtpåverkad. Vi fick träffa en jätte fin läkare som ringde upp och pratade med barnkliniken. Dom såg inte med blida ögon på att våran läkare på vc hade sagt att vi skulle avvakta ett halv år. Vi fick en remiss till barn. Dom tog en massa prover på ungen. Sju timmar senare var vi klara. Måndagen efter så fick vi en tid på barn till torsdag samma vecka. Då hände det saker som vi efterlyst hela hösten. 

När vi kom dit på torsdagen så fick vi berätta bakgrunden och vi berättade hela historien . Jag sa då åt våran läkare på barn att inga prover visar något och att vc- läkaren sa att hon ska ha ont ett halv år. Då visade det sig att av proverna som dom tog på söndagen så löste något som dom kallar ANA- prov ut positivt. Dessutom skulle Andrea ( våran läkare på barn ) ta sig ett snack med dr Google på vc för när det gäller barn ska det inte väntas. 

Nu är vi i alla fall på barn och har fått jätte fint bemötande! Man känner att det lyssnas på vad man säger. Vi har fått ett intyg på att vi får vabba med Jennifer fast hon har fyllt 15år. Vi har fått intyg på att hon får skolskjuts till skolan av medicinska skäl. Vi har varit på ultraljud och läkarbesök på måndagen. Ultraljudet kunde inte ge mer svar än vad de redan visste. Så nu väntar vi på en magnetröntgen. Men misstanken ligger på JIA och det blommar ut innan barnet fyllt 16 år. Vi har tagit en massa prover för att utesluta att det kan vara något annat. Bland annat så har dom tittat efter olika bakterier som man vet kan slå ut lederna på detta sätt. Svaren har kommit och det är inget sånt. 

Vissa dagar kan det vara lite bättre och vissa dagar är för jävliga ! Man blir så frustrerad av att se sitt eget barn må så dåligt och ha så ont så att hon skakar. 

Fan ! Det här var ingen tänkt julklapp till våran 15-åring 😞.  Jag hade så gärna velat byta med henne och ta hennes värk. 

Men våran tös är en riktig kämpe ! Hon kände sig så stressad över att missa skolan så hon har kämpat sig dit. Hon har inte varit borta alls innan dessa leder började spöka. I går hade hon en bedrövlig dag så då var hon hemma. I dag ville hon prova gå så i morse kom taxin och hämtade henne. 

Så nu hoppas vi på en snabb mr . Vi måste få svar så att dom kan börja behandla på rätt sätt. Jaja nu rusade tiden i väg och jag måste fixa lite lunch. På återseende ! Tjingeling