Söndagskväll

Jaha så har den lediga helgen varit & farit. Jag har inte alls hunnit hälften av vad jag har tänkt. Efter att mitt gäng haft en släng av magsjuka och jag har vabbat onsdag och torsdag. Egentligen hade jag kunnat jobba redan torsdag men vi var hemma en dag extra för säkerhetsskull. Så fredagen så var det dags för jobb och dagis igen. Men som vanligt när man släpper efter lite och känner att man ska vara ledig så kom huvudvärken som ett brev på posten ..... 😳. Det började på fredagsfm på jobbet med att jag kände mig tung i huvudet och allmänt sliten. Jag kämpade på så gott det gick men det blev bara värre & värre. Vid två- halv tre så började det vara svårt att titta på saker så tio i tre gav jag upp. Så då tog jag ut lite tid och promenerade till gubbens jobb & hämtade bilen. Redan där sket sig mina planer att fara och handla innan jag for hem. Jag ringde på dagis och berättade att jag var på väg så flickorna var klar när jag kom. Det var guld värt för mitt huvud höll på att ta livet av mig. Tack bästa personalen ❤️! Töserna klättrade in i bilen och jag satte fast dom. Vi skulle fara och hämta pappan men jag orkade inte utan for hem. Det var ok med mannen som kunde åka hem med sin bror . Väl hemma så tittade min äldsta kloka unge på mig o sen tog hon flickorna. Jag fick bädda ner mig i sovrummet. Det finns inte som är mycket värre än sån jäkla huvudvärk så att man känner att man spyr av smärtan till slut. Jag brukar inte gnälla och jag brukar absolut inte ligga helt pall. Men även solen har sina fläckar 😳. 
Gubben kom hem och fixade mat åt gänget. Jag ville bara dö i fred i sovrummet . Han hade ju bestämt att samåka med en annan och jaga under helgen. Innan han for så hämtade han hit mamma / mormor som var med barnen. Tack mamma ❤️! Under kvällen flyttade jag mig till soffan och däckade igen efter huvudvärkstabletter. Vaknade till då & då och hörde när mormor läste sagor och lekte med töserna. På lördagen vaknade jag med bomull i huvudet. När huvudet väl gav med sig då började näsan stöka ..... Hux flux blödde jag näsblod så till slut stoppade jag en bomullstuss i snoken. 
Jag blir så stressad när det ser ut som en bomb hemma och man vet att man jobbar veckan som kommer och att man inte kommer att hinna. Jag har poat på här så gott jag har kunnat i helgen.

Jag har äntligen gått igenom , rensat och städat våran pytte hall. Jag hade två glada hjälpredor 😉

Det är verkligen ingen hall som är anpassad till fyra rum & kök. 
Töserna verkar ha tentakler när man inte riktigt är i form så dom har bråkat & tjafsat med varandra hela helgen. Joline har retat Judith tills Judith har vrålat rakt ut - då har Joline bara tittat på Judith och sagt " men älskling då !" Med resultatet att Judith har blivit ännu argare . Syskonkärlek 😘. 
Eller så har Judith retat Joline och sjungit sånger om bebisen Jollan 😞. Dom vet precis vad den andra blir jätte arg över ! ( o'boy få se när dom blir i tonåren !!) 

På lördagen for vi ut och skulle handla lite på Coop - där var det full jul! Dessa två rödklädda killar ville dom ha med hem men det blev det inget av med! 

Sen var det middag och lite lördagsmys innan de två små somnade brevid mormor i soffan. 

Äldsta tösen är fortfarande risig och har ännu ingen röst så med henne var jag till läkaren på torsdag. Nu fick jag läkaren att ta en gammal hederlig svalgodling och nu till veckan skulle svaret komma på den. För något är galet med tösen. Hon har varit risig länge , ont i halsen till o från & lederna värker. Jennifer är inte nån som klagar så när hon säger något så vet man att hon har jätte besvärligt. Nu har hon inte haft nån röst på flera dagar. Hennes mentor Karin ringde i torsdags och funderade hur det var med henne. Just för att hon aldrig är borta. Jennifer själv är så orolig över skolan och hur mycket hon missar , prov m.m 
Så jag sa att Karin har ringt bara för att hon blev orolig när hon var borta ännu och hade hälsat att hon får ta igen det när hon är frisk & kommer tillbaka. Finaste stora tjejen 💕. Nu måste hon få tillbaka rösten så hon kan prata med oss. 


Ett kort på alla fyra för snart 4 år sen . Det känns som nyss .... Vad små dom var! Våra guldklimpar ! 


Kan ni gissa vem som har ritat denna ? 
Nu tror ni fel ! 😉 för jag antar att ni tror att det är Judith - men Nähä se ni .... Det är Joline som har börjat rita gubbar !! Den stora är mormor . Sen är det jag som bär Joline ( ser ut som att jag stryper henne ) och den lilla mittemellan är Judith ! 
Judith blev jätte sur och sa att Joline var inget duktig att rita . Sen var bråket i full gång igen ! 

I morgon är det måndag och dags för jobb , skola & förskola ( haha jag kan i bland ). Så det har varit vanliga söndagsrutten med dusch, klippa naglar , borsta hår & tänder. Kläderna är förberedda inför i morgon . Själv har jag viktgruppen i morgonbitti och det ska bli roligt ! Förra gången tog jag mig inte dit när jag hade sjuklingar hemma. Spännande att få se vad det blir genomgång på nu och vilken träning det blir prov på. 


Hittade en sån bra bild 😉 jag gillar ju dessa bilder med ett budskap. Sant eller hur ?! 
Man får försöka göra det bästa man kan med det man har. Hitta de små ljusglimtarna när det känns tufft. Jag gnäller oftast inte . I bland händer det oxå. Jag har oxå dagar när allt känns skit eller ryggen bråkar värre än vanligt. Vissa dagar hade jag nog inte ens klivit upp om jag hade legat kvar och känt efter men jag väljer att kliva upp och försöka. 

Mitt dygn skulle behöva ha 48 timmar för att räcka till. Det dåliga samvetet finns alltid där för att inte ha hunnit tillräckligt. Jag vet att jag måste varva ner .... Ja jag vet att jag ska ta tag i det där läkarbesöket och ta prover & kolla det där värdet som bråkade sist. Jag fick ett sånt sött sms av min kompis i dag av ren omtanke och det var något i stil med att jag måste kunna säga nej med gott samvete för om jag bränner ut mig så gör det ingen nytta för någon. Jag vet! Jag ska varva ner fina du 😘. 
Min mamma tittade lite bekymrat på mig i dag och sa att hon hade inte klarat sig utan mig när hon har varit dålig så om det fanns något hon kunde hjälpa mig med så skulle jag säga. Så klart att man hjälper när man kan. Nä nu ska jag avsluta och försöka ta mig i säng. Men nu är det ju kväll och då är jag uppe i varv . Har lite svårt att varva ner. Men en jobbdagarna väntar i morgon med goa arbetskompisar så jag ska försöka. Natti  på er alla 🌙. På återseende. Tjingeling ! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0